hastraser

några enkla råd;

1. ta kontakt/gå med i din närmsta islandshästklubb.

2. fråga dom, om tips på bra uppfödare, i din närhet.

3. Ring några, boka tid för besök, kolla in hur dom
är uppfödda, provid någon kanske som intresserar dig,
besök flera, när du fattar intresse för en häst,
ring igen,be att få rida igen! Är han/hon seriös, så
vill uppfödaren gärna att du rider igen!

4. Innan du slår till; vetrinär intyg, och du skall vara med
på besiktningen, hästpass? friröntgad spatt?
Hästköparkontakt?
du har rätt att avtala en provmånad!
ingår utrustning?

5. Förhasta dig inte, ett hästköp är en stor investering, du
och din nya livsvän ska trivas ihop dom närmsta 20 åren,kanske.

6. Tänk efter, vad vill du åstakomma med din ridnig?
vm? tävling,lokal nivå? promenadridning? Fritidsryttare?
het häst, lugn och pålitlig?
Hur mycket kan jag själv? överdriv inte din förmåga! Kanske
kan nån god,erfaren vän följa med dig?

7. Eget stall? Hyra, budget? försäkring, hovlagare? gör en budget!
Inte bara nästa år,tänk framåt!

Att sköta sin islandshäst, är enkelt och utgår från sunt förnuft! Man behöver inte,en massa
hästtillbehör, utan kärlek ocj omtanke om sin bästa vän, som ställer upp i vårt och torrt.
Fråga dig själv, om jag vore en häst,hur skulle jag vilja ha det då??

Rent dricksvatten, en självklarhet,
Få vara ute i hage varje dag och få vara med andra hästkompisar(hästen är ett utpräglat flockdjur),
motion,lek, ompysslat, få lite kärlek, på hästars vis,en mjuk puss mot mulen kanske?

Min hovar behöver regelbunden hovård, av min duktiga hovslagare, som du givetvis månar omm med!
En bra hovslagare är guld värd, behöver bra plats sko eller verka, kunna tvätta händerna och en kopp
kaffe uppskattas och hästen är förberedd.
Kanske rider du oskodd som jag, då behöver den regelbunden verkning och att man tittar till
hovarna varje dag, så att inte det blir för hård förslitning.

Min rasthage är ren och jag tar bort vistitkorten varje dag, städar upp matplatsen i hagen då och då.

Jag trivs när min mage får minst tre mål mat om dagen,helst fler, idag finns det ju bra
utfodrings automater som kan ge extra ransoner.

Kratfoder efter arbete. Kraftfoder finns idag många bra att välja på,välj det som passar din häst temprament.

Jag gör rent krubban,vattenkoppen då och då.

Jag ser till stängsel med jämna mellanrum,grannarna blir snällare när inte din häst kommer på besök....

Jag sköter om mina hagar varje år,tar bort sly och jämnar ut skithögarna, då och då.

Glöm inte dig själv,
Ta och gå av hästen den sista milen och promenera! avslappnande,motion,trevligt.
Ät ordentligt,sköt din häst hälsa. Ta till vana att stretscha lite efter ridpasset.

När man köpt häst så tittar man begärligt i alla hästkalataloger,internet.
Men behöver man allt? Egentligen behöver man bara sadel,träns och hjälm!
En ridtur barbacka är kul,bra för balans och hästens väbefinnande.

Sadel: Köp ej dessa, billiga,allt i ett paket. Varken hästen eller du kommer att
tycka rdining är kul.Satsa bra kvalitet, sadeln ska passa häst och din rumpa.kännas skön,
fråga dig själv när du provsitter, skulle jag kunna tänka mig rida en hel dag i denna?
Kanske kan du rådfråga en riktig sadelmakare om råd,tillpassning.
En bra sadel kostar,men blir billig i längden! givetvis använder du vojlock.

Träns och bett: Träns måste vara bra kvalitet, undvik100:- träns. Tänk på
din säkerhet! Ett bra träns skall passa hästens huvud,varken för stort eller
för litet. Bett ska vara smal,passa munnen,inte för stort,för litet,
mät hästen med ett balsnöre, från mungiga till mungiga.ta med snöret
till affären, så får du rätt storlek. Vad för sorts, smaksak,själv är jag
förtjust i happy mouth...

Ett svätt täcke att lägga på din vän efter turen. Har du nån gammal filt
till övers,börja med det! Eller om du har tillgång till överskotts handel, köp
en bra billig filt, tex;armens,landstinget.

Skritt
Fyrtaktig gångart utan sväv.

Trav
Diagonal, tvåtaktig gångart med sväv.

Galopp
Tretaktig gångart med sväv.

Tölt
Fyrtaktig gångart utan sväv.

Pass
Tvåtaktig gångart med sväv.

 

Skritt rids i två olika tempon.
"Fri skritt" innebär att hästen går med helt långa tyglar.
Halsen och huvudet är lägre än manken och hästen går med energiska steg.
Fri skritt brukar användas som uppvärmning innan ett träningspass och när
man varvar ned hästen efteråt. Sedan har vi "mellanskritt" där hästen går
med vägvinnande steg på tygeln. Hästen ska ha gott övertramp, ju längre,
desto bättre.

 

Tölt: är en fyrtaktig gångart utan sväv, och steg i denna ordning;vänster
bakben,vänster framben,höger framben,höger bakben,höger framben.
förflyttningen är parallell. Det är bekvämt att rida i tölt, det känns igen på ljudet,
en jämn fyrtaks rytm,syns på långt håll,hästen bär huvudet högt och värdigt,svansen böljar stolt!
det känns som om man åker häst,ryttaren sitter så gott som orölig i sadeln.
Tölten kallas även "Gudarnas gåva"
för att den är så bekväm.

 

Pass,Flygande pass är en femte gångart som en del islandhästar har.
Inom islandshästridning säger man "kronan på verket"
om passen. Går i fyrtakt med jämna mellanrum och steg i denna ordning;
både fram-och bakben på ena sidan samtidigt.Pass är fartens tjusning!

 

Trav: är en språnartad diagonal rörelse,den är tvåtaktig,något obekväm.
Mellan de diagonala trampen ligger ett visst svävmoment. Beroende på svävmomentets
längd och hästens elasticitet blir travet mer eller mindre vägvinnande.

 

Galopp: som är en tretaktig, är en oliksidig språngartad rörelse.med ett visst svävmoment.

Islandshästen är visserligen inte högre än en ponny, men räknas faktiskt som en häst.
Mankhöjden är ca 125 - 145 cm, det är en seg och uthållig hästras som avlats fram på Island under
900-talet och har sitt ursprung från de hästraser som på den tiden fanns i Europa och Asien.

Flerparten av dessa raser behärskade även gångarterna tölt och passgång.
Vilket är något som avlats bort på de flesta moderna hästraser.
När Vikingarna från Norge och Shetlandsöarna kom för att bosätta sig på Island
så hade de med sig sina bästa hästar in i landet och många av dem släpptes ut
på lösdrift uppe bland bergen. Hästarna kom så att beblanda sig och en ny ras skapades - Islandshästen!

På Island finns en av världens sista levande hästkulturer.
I den gamla asatron var hästen helig och stod i förbund med gudarna.
Speciellt utvalda hästar offrades under omfattande ceremonier
till de gamla gudarna. Hästens betydelse som fruktbarhetssymbol och som symbol för tankens
flykt och frihet återfinns även i de äldsta av våra kända kulturer på jorden.
Islandshästen omnämns ofta i de isländska sagorna där den spelar en viktig roll i vikingarnas stridståg.
En god häst värderades högt och den fallna ryttaren kunde rentav begravas bredvid sin häst i en hjältegrav.
Islänningarna var även helt beroende av sina hästar som transportmedel. För att ta sig fram i det
karga väglösa landskapet krävdes en häst som var säker på foten och det är islandshästen.

Ända in på 1900-talet transporterades varor och post med hjälp
av klöjvehästar som tog sig fram över fjäll och glaciärer, genom lavafält,
djupa dalar och simmade över älvar och klättrade genom steniga bergspass.
Vägnätet blev inte ordentligt utbyggt förrän efter andra världskriget.

Idag är hästbeståndet på Island större än någonsin med närmare 100.000 i detta
lilla land som endast har ca 250.000 invånare.
På Island finns flera stora hästorganisationer för såväl fritidsryttare som
professionella tränare och uppfödare. Runt om i landet arrangeras årligen premieringar och tävlingar.
Den mest kända tävlingen är den som hålls vars fjärde år och kallas Landsmot
Varje år exporteras ca 4.000 hästar, varav ca 500 till Sverige och tusentals
islänningar lever på att arbeta med hästar. Förutom att hästarna exporteras till andra länder,
så lever man även på köttet av hästarna.

På många bondgårdar finns flockar med mellan 200 och 300 hästar.
De går ute året om och utfodras särskilt under vintern.
När hästarna rids in och tränas hålls de på stall.
Hästarna är registrerade i stamböcker, numera på data.
Det finns sidor på Internet där man kan söka stamtavlan på sin Islandshäst.
Ett exempel är databasen Hestur som numera är gratis att gå med i.
Redan de gamla vikingarna uppskattade goda ridhästar och det finns dokument bevarade
som visar att man lade stor vikt vid avelsarbetet redan under 1000-talet.

I Europa inleddes intresset för Islandshästen redan på 60-talet.
De första Islandshästarna kom till Sverige redan under slutet på 1800-talet, men
det var inte för än på 1960-talet som den började importeras i större skalor.
Då var det ingen som riktigt visste hur gångarterna skulle ridas & de flesta hästarna var mer vilda än tama.

I Sverige bildades Svenska Islandshästföreningen 1975 och har idag ca 6 000 medlemmar.
Det finns uppskattningsvis 12 300 islandshästar i Sverige idag och de ökar ständigt i antal.

Det finns en stor efterfrågan på små, robusta
ridhästar för vuxna med bra lynne och mycket motor och de extra gångarterna fascinerar både
rutinerade och nya ryttare världen över.
Inom rasen finns dock alla typer av individer. En del islandshästar är mycket heta och villiga,
en del är spända och andra mycket egensinniga. Detta kräver en van ryttare och en skicklig tränare.
Men många islandshästar är lätta att rida även för ovana människor, som söker sig till de många
turridningsföretag som vuxit upp både på Island och i Sverige och övriga världen.

Som ni kanske vet är svensk islandshästavel framgångsrik
och under stark utveckling.
Avel kräver stort intresse och engaemang, att ha tid över till det lilla fölet
dom närmsta fem åren...Men det är stor glädje att se en häst växa upp,
och sen rida in hästen,utveckla honoom,hon!

Då islandshästen utvecklas sent bör man inte rida in den för än den 4½ - 5 år
och de är inte fullt utvecklade för än vid 8 års ålder.
Den lever länge och det är inte ovanligt med hästar som är 25 - 30 år.
Alla färger är tillåtna, dock är fuxar & bruna hästar vanligast. man brukar säga att
En bra häst har ingen färg, men ändå strävar några uppfödare efter vissa färger
på sina hästar & visst kan man kombinera god avel med vackra färger.

Den bör ha rakställda ben, stora, djupa, släta hovar (ej sprickor).
Brett mellan frambenen (stor lungkapacitet), musklad (hjärtformad bakdel),
högt ansatt hals, glänsande hårrem och pigga ögon. Korset bör inte vara högre än manken på valackar.
På ston är detta acceptabelt. Den ska inte ha det för smalt mellan ganacherna, då hästen får det svårare
att andas när den går på tygeln. Stora, vida näsborrar underlättar andningen. Mungiporna ska vara lika långa på båda sidorna.
På en medelstor häst bör huvudet vara ca 60-65 cm från nacke till mule och ska vara proportionerligt
i förhållande till kroppen. Huvudet ska ha en raknoslinje, bred och flat panna, tunna spetsformade
och uppåtriktade öron, skarpa ögonbrynsbågar, stora näsborrar, stora uttrycksfulla och helst mörka ögon.

Halsen ska vara minst 60 cm från manken till nacken vid medelrest hållning,
det är även önskvärt att nacken är något välvd.
Bogarna ska vara långa och inte allt för stupande, en hög och markant manke.

Korset ska vara muskulöst, långt samt brett.
Svansen får inte vara för högt ansatt eller så att hästen kniper in den mellan bakbenen.
Önskvärt är att underarmen är lika lång som skenbenet, kotan och hoven tillsammans.
Lederna får gärna vara breda, medellånga kotor ger både elasticitet och styrka och kotlinjen
skall vara obruten fram till hoven. Raka benaxlar både fram och bak.
Tyvärr är många islandshästar något tåvid fram och är hastrånga i bakbenen.
Detta är ingen större nackdel för vare sig prestation eller hållbarhet, om det inte är väldigt mycket.

Storleken på hovarna skall vara proportionerliga till hästens storlek och
de skall ha en välutvecklad välvd sula och friskt vägghorn.

Mankhöjden ligger på ca 125 - 145 cm, men det finns även större exemplar den största
jag hört talas om var en bjässe på hela 160 cm. Medelvikten ligger på 300 - 400 kg.

Avelsmålet från SIF:

Avelsmålet för islandshästrasen är en modig,
stark och hållbar ridhäst, med mycket gott lynne, som är samarbetsvillig och arbetsvillig,
är fyrgångare (skritt, trav, tölt, galopp) eller femgångare (+ flygande pass), med taktrena,
spänstiga och vägvinnande rörelser i alla gångarter, med naturlig balans och bra undertramp,
som bär sig väl under ryttare. Den skall ha ändamålsenlig exteriör och stark utstrålning.
Den typiska robustheten, den rikliga behåringen med mycket skyddshår samt den stora färgvariationen
måste alltid bevaras.

Stamboksklasser

Klass 3 omfattar ston, som uppnått 7,25 -7,49 poäng vng vid en totalbedömning
(exteriör 40 % ridegenskaper 60 %) t.o.m 1990.
Från 1991 finns endast stamboksklasserna 2 och 1.

Klass 2 omfattar hingstar som uppnått 7,50-7,99 fr o m 1998 7,75- 7,99 poäng
samt ston som uppnått 7,50 – 7,99 vid en totalbedömning.

Klass 1 omfattar hingstar och ston som uppnått 8,00 poäng och därutöver vid en totalbedömning.

Temperaments mässigt så finns det alla variationer, f
rån den mest temperamentsfulla och begåvade ridhästen för den
talangfulla tävlingsryttaren till den fromma och beskedliga familjehästen som även barn kan rida på.
Men över lag så kan man nog säga att islandshästen är en ovanligt lugn och
trygg häst som inte brusar upp för minsta småsak.

Många har upptäckt den otroliga glädje
man kan ha utav av ridning på Islandshästar, både
på grund av deras intressanta gångarter och på grund av deras allsidighet,
styrka, uthållighet och deras förmåga att ta sig fram överallt. Många ryttare med onda
ryggar har kunnat återuppta sin ridning på en töltsäker islandshäst.